Usch jag har ont. Som fan. I ryggen. Skulle knipigt då ja sa imorse att det kändes bra. Men jag tyckte att det gjorde det då. Men not anymore. Tog ett tag innan kläderna var på. Gick ut och trodde att jag skulle ta den långa rundan. Som jag faktiskt inte lyckats med att ta på två dar. Men när jag hade kommit ner till bussen så kände jag på en gång att det inte skulle fungera. Oftast så kan det hjälpa med att gå lite, så släpper det. Men i dag så blev det bara värre och värre. Sa till mig själv, nej nu blir det en liten runda. Ringde Johan så han kommer hem tidigare och tar hand om hunden. Så slipper jag gå ut fler gånger idag. Kan jag "vila".

Promenaden tog en halvtimme. Vilket annars max tar en kvart. Då menar jag max. Brukar sällan gå den rundan bara för att den är så kort. Nu klara ja knappt av den. Jag var gråtfärdig då jag kom in. Så fort jag började gå så värkte det som fan. Ludde stanna, så då passa ja ju på å stanna jag med. Men att sen komma igång, det gör fasen ännu ondare.

Funtar på om det är Theo som ligger och trycker på en nerv. Va Johan som sa det - vilket inte låter sådär jätte korkat. Jag menar han är ju nerborrad där nånstans, så oddsen att han inte trycker på en nerv är ju minimal. Det är en av de där knölarna som jag kallar dem. som sitter nästan vid slutet på ryggen. Den till vänster som gör ont. (variation från att allt annat är annars på höger sida). Så strålar det ner i rumpan. Man skulle tro att det är ischas, men jag tror inte det. Känner inget ner till benet och det känns inte som om det är så. Hade det tidigare under graviditeten och då kändes det annorlunda.

Blir så irriterad. Kunde inte ryggen balla ur på fredag. Har inte tid för det här joxet just nu. Jag ska ju packa. Jag vill packa. Men frågan är ju om jag kan det. Jag får avvakta. Ska iaf vila upp mig lite nu efter promenaden med att bara sitta på mitt arsle och göra nada. Men ändå.. Varför ska man få så mkt probs i slutet av en graviditet. Det är tröttsamt.