Bladder i natten...
Har väl inte haft den mest underbara dagen man kan tänka sig. Men den dög och ja kom ut lite i luften iaf. Kände mig ännu tröttare efter det, men det gör inget.. Va på ett skönt sätt. Benen mina är hemska, de värker som fan. Men det beror bara på att jag inte är upplyst över nått som oroar mig om igen. Jag vet inte vad det kan vara.. Men det ligger på insidan och grubblar.. Finns väl bara så mkt att tänka på helt enkelt..
Idag när jag var ute så hörde jag Shane Ward på radion.. tänkte det här var en gammal låt.. skulle hellre vilja höra den nyare varianten eftersom den är lite gladare till tonen.. ja gick två steg och så bytte ja kanal. å precis då kommer shane ward med just den låten ja tänkte på.. så ja började småle för mig själv.. Tittade upp i luften och tänkte, nån hörde mig.. Men sen tänkte ja, nej det var inte just nån, det var mormor. Å då försvann mitt leende på en sekund. Låten tappade gnistan.. Jag fick ångest och dåligt samvete för att jag log? Jag blev ledsen..
Tyvärr är detta ett mönster i mitt liv. När jag har pratat med henne på hela kroppen så kommer samma sak tillbaka heeela tiden. Genomgående, genom allt. Det känns aldrig som om jag gör tillräckligt. Jag kan inte prata med folk hur jag mår. Gör jag inte saker å ting så får ja dålig samvete. Jag får ångest, skuldkänslor.. skam. Jag lyckas även omformulera mina meningar till att jag Måste hela tiden, som om allt känns tvingat?
Som jag Måste gå ut med hunden? han måste ju ut? för mig är det solklart. Hunden kommer före mig. Men om han skulle tvingas vänta en timme extra, så vet ja att han inte skulle lida någon nöd.. men ja kan inte det - då växer skulden..
Jag Måste städa, jag vill inte ha människor över om det inte är städat. då skäms ja. Allt måste vara i perfektion. Jag skojjar inte. Har blivit som en dålig ovana. Men ja får panik. Jag får verkligen det. Om nån kommer för tidigt så sabbar det mitt "schema". Tydligen lever ja efter ett eget schema? gör ja inte som jag vill ha gjort innan nån kommer tex, ja då blir ja som krossad, ja blir svag.. Men egentligen, som hon på hela kroppen sa. Ingen skulle bry sig om det var lite skitigt.. men JAG gör det..
Jag börjar märka att jag gör mer och mer saker. Men jag vet inte hur ja ska kunna bryta mönstret. Det känns som mönstret gör så att det blir någon struktur på mitt liv just nu. Jag kan inte se de bra sakerna i mitt liv. Jag ser inte ens mig själv? Hur ska ja kunna se allt annat? Jag försöker ställa upp så mkt ja kan och orkar på allt. Men det är som min ork inte räcker till och jag vet inte hur ja ska få den att öka heller.
träningskortet mitt är upplåst, men ändå har ja inte tagit mig dit. Hela veckan har ja haft det, men ändå har inget gått som planerat. Planer, nått jag oxå lever mkt igenom. Skapar höga förväntningar om hur en kväll ska bli. å när det kanske inte går som planerat,s å blir ja besviken. så gäller det med allt. jag vet inte varför ja bygger upp sådana förväntningar på allt.. men enl hon på hela kroppen så beror det på att ja har levt med höga färväntningar hela livet. så det blir som tvångsmässigt beteende till slut.
Jag kan gå från att vara motiverad till 100 dagen innan.. men när ja vaknar så är det alltid någe. mest att min kropp värker såå mkt, att ja inte kan röra mig, eller att huvudet värker, eller att ja är ledsen.. å så går den motivationen rakt ner till minus 100 istället.. känns som om nån har legat och sparkat på en hela natten.. så dan efter vill du inte kliva upp. du vill inte möta människor och du vill bara isolera dig så mkt som möjligt.. detta beror på att jag flera ggr när ja mått dåligt fått kommentarer som att " du ser inte ut att må bra" eller sådana kommentarer.. å det gör det bara värre. då vill ja bara springa å gråta. gömma mig. så om ja mår dåligt. så vill ja inte visa det för allmänheten..
finns en massa fler saker, men allt kommer jag inte att gå in på här.. kände bara att jag behövde skriva av mig lite. lätta på bröstet.. hon på hela kroppen tyckte att ja skulle göra det så ofta ja kunde. men det är som en vägg och sen så är det tomt, så ja kan inte komma på vad ja ska skriva. men det är nätter som dessa som gör det så lätt. det är så tyst och tomt, ingen man pratar med på msn eller någon annanstans.. så man kan bara koncentrera sig på sitt skrivande.. koncentrera mig på mig själv...
Mina fina kommentarer
