Jobbigt!

Jag har känt av att jag börjar må sämre på sistone. Har varit lite allt möjligt. Tex så tycker jag det är jäkligt jobbigt med andningen, men jag vet inte om det är ungen som gör så att det trycker på lungorna (som jag har läst om att det kan vara) eller om det är lägenheten som är skit (vilket ja vet att den är, men om den påverkar min andning det vet ja inte). Jag öppnade fönstret igår för att jag kände att det fanns för lite luft i rummet. Man känner bara paniken komma och man vill uuuut! Jag öppnade iaf fönstret och in bolmar det rök. Vet inte om det var grannen igen som satt och rökte eller vem det nu var. Så fort man öppnar så sugs avgaser och rök in. Är det inte det ena så är det det andra. Så det var ju inte så att det gjorde det hela bättre. Försöker bara härda ut att om ca en månad så är vi borta från det här stället. Tack gode gud!

Har känt av panikångesten mer och mer. Jag tror inte det handlar om att få barn eller någe sånt. Jag känner mig inte nervös inför det och jag känner mig förberedd. Har däremot tänkt att tänk om jag åker tillbaka till det gamla stadiet och blir deprimerad igen. Graviditeten har ju gjort så mkt för mig, så när den är över, försvinner allt ja känner då?

Jag har varit väldigt trött och sliten på sistone. Jag känner att jag inte har ork eller lust till något. Vill bara ställa in allt. Sova ut på morgonen så länge jag kan. Inte för det funkar. men jag kan nu sova till 11 åtminstone. Men då kan ja ju meddela att min natt inte är så perfekt. I natt var jag kanske uppe 6 ggr på toa. Hjälper ju inte att då lillen sparkar så håller man på att kissa på sig. så det känns.

Jag har känt av min panikångest som sagt, ont i bröstet, svårt att andas. Vet att man bara ska försöka lugna ner sig. Men det är verkligen inte så bara! Jag har lättare att se det hela nu. Märka då det kommer. Men det är svårt att veta vad som är astma och vad som är paniken. Man stryps ju på luft oavsett. Känner av panik på t banan. tex igår då det var mkt folk och jag kände mig inträngd i en liten hörna. Försökte att lyssna på musiken i öronen och titta ut, funkade ganska så bra.

Träffade en vän till familjen, eller ja, hon är ju ingen vän. Hennes man och min man är släkt på någe vänster. Pyssling eller någe sådant. De är iaf hur trevliga som helst. Hon har inga som helst problem med sin graviditet. asså då menar jag mer att hon kan gå normalt och har inte ont och sånt. Pratade med johan om det, men kom sen på att hon hade haft problemet med att bebisen inte ville växa ordentligt. Hon är en 4 veckor före mig eller något sånt och jag var större än henne då vi satt på samma förlossningsförberedelser. Då pratar vi magmässigt. Hon sa till mig då johan fyllde år att hon var så trött på att vara gravid. och jag gick på moln och fattade inte hur hon kunde säga någe sådant. det var ju hur underbart som helst att vara gravid. jag mådde ju mkt bättre och vi ska få ett barn lixom!! nu nån månad senare så är jag inne i "hennes känsla".

Vill inte vara gravid längre. Vill inte vara så tung. Ställde mig på vågen och har gått upp till 80 kg. 10 kg sen inskrivningen.. visst det är väl inte så mkt. men sen så vägde ja väl kanske 67 då ja blev med barn så totalt 13 kg. vilket egentligen inte är så mkt. faktiskt. men ja har 6 veckor kvar. å kan ja gå upp 3 kg på en vecka (som jag nu  gjort) så kan ja lika bra gå upp 10 kg till på de sista veckorna. Jag vet det är normalt. de flesta går ju upp 20 kg. men jag är tung. det känns inte bra. jobbigt att röra sig i sängen, ont i höfterna och ryggen, har foglossning å känner mej som ett miffo med mitt bälte. jag kan inte ha mina vanliga kläder. så löjligt egentligen, men ja längtar till att ha ett par "vanliga" byxor på mig. Har kommit en massa vätska i ansikte och i händerna - ja kan inte ha mina ringar längre. det är deppigt!

Jag var en gång i tiden tjock och ja svor till mig själv att jag aldrig skulle bli så stor igen. Nu är jag det. Dock med en bulle i magen. Jag har ju mina ursäkter. Men det är som att det inte hjälper. orkar inte höra en kommentar till hur stor ja är. inte för att ja hör det mkt. snarare tvärtom. ingen som tror att ja ska föda om 6 veckor.. men vad har det med saken å göra? ja vill inte höra det. jag blir deppig å mitt självförtroende åker åt fanders. jag vill sluta å äta (asså även om ja skulle vilja sluta å äta så kan ja inte för ja e hungrig heeela tiden). Nej nu vill ja bara att det ska gå över.

Vill att bebisen ska komma ut, jag vill starta vårt nya liv i vår nya lägenheten. Som en stor familj. Jag älskar min man över allt annat på jorden och det finns inte en enda människa som gör mig mer glad å hel. Han är det bästa i mitt liv. Jag saknar honom dag ut och dag in. Är så glad att han bytt jobb, nu kan vi käka middag tillsammans varje dag tex. Jag hatar när han snarkar *S* för då får ja direkt huvudvärk och sen måste han sova ute på soffan - vilket jag hatar. Jag kan inte förstå hur vi kan ha sån nära relation till varandra och ändå inte tröttna på att se varandras ansikten. Vi är ju ihop dag som natt. Även om han är på jobbet så pratar vi över msn eller då jag är ute med hunden så ringer jag honom. Men ändå, kan inte sluta längta tills han kommer hem. Jag är som nykär för varje dag som går. Och nu så är vår bebis på väg. Gud jag älskar honom å jag älskar vår bebis å vår lilla boll.

Något som jag är väldigt glad över är att vi har fått ordning på ekonomin. Och då menar jag ordentligt. Vi gick ju till banken och satte över alla våra krediter till ett stort medlemslån. Vi sänkte kostnaderna så oftanligt mkt. Vi har lyckats spara pengar och köpa en massa nytt till den nya lägenheten. så som diskmaskin, tvättmaskin, nytt köksbord och stolar, ny soffa, ett soffbord är på väg och en matta. Dessutom så ska vi troligtvis köpa en ny sängstomme oxå. Vi har köpt allt som kan tänkas till lillen, så vi är beredda på när den kommer. Har redan fått en massa med kläder till honom. Jag har tom köpt blöjor =) Och det stora plusset är ju vår nya bil. Den är helt underbar och Johan är så jäkla nöjd med den - då är jag superglad. Ändå har vi en stabil ekonomi. Vi har iaf en 20 papp just nu på sparkontot. Har lagt undan en massa pengar.

Så det är mkt som känns bra och det överväger allt det dåliga. Så skönt att börja om på ett nytt ställe med ny bil,  nya möbler, och ett nytt liv.. 

Mina fina kommentarer
Postat av: Lillemor

Men gumman! Har totalt missat den här bloggen på ett tag för du brukar inte uppdatera här så ofta.

Hade ingen aning om att du mår så här. Usch inge kul!

Jag tror allt kommer bli så mycket bättre när ni får flytta så du slipper oroa dig över hälsan och kan andas ordentligt o så.Och man blir lätt deppig när man inte får sova o sånt. Tänk inte på maten lr vikten försök att njuta, jag vet hur jobbigt det är i slutet av graviditeten. Tro mig.Försök att prata av dig med någon, vem som helst. Det kan ofta hjälpa lite mot ångesten. Någon som bara lyssnar på alla gnäll o tjat=)

Hör av dig om du vill prata lr ta en fika lr vad som helst! Massa kramar till dig. Ps.Du är superfin som gravid, jag var värsta fettot o ville gömma magen hela kroppen. Du e super fin i alla kläderna.Ds.


Lämna gärna en kommentar

Vem är du?:
Här ofta?

E-mail:


Din söta blogg:


Skriv något skoj till mig: