idag var jag hos ams. Är ju sånt där två veckor efter inskrivning måste du senast besökt dem igen. Var så duktig att jag kom dit  till klockan 10 då dem öppnade. Men när jag kom dit 9,59 så var det redan 20 pers innan mig? Dem måste ju ha tältat där lr nått :P

Såg att hon jobbade som hade mej vid inskrivning. Så jag frågade om jag kunde få henne (eftersom hon va så trevlig) och det fick jag med. Dem gick och hämtade henne och jag kom in före en annan tjej som oxå satt å vänta på en handläggare (hon va trevlig hon med).

Väl där inne gick det ju inte som jag trodde. Först och främst så pratade jag med henne fråm ams att jag ville gå till deras "specialgrupp" där dem kunde klargöra vad min kapacitet var. Eftersom då, 2008, så kastade försäkringskassan ut mig och in till ams som skulle ge mig en rehabiliteringsplan - som aldrig hände och jag blev kvar där stampandes.. DVS jag vet inte så mkt. Dem har inte klargjort något, och jag själv känner mig förvirrad och osäker.

På inskrivningen så sa hon då att jag skulle få komma till klarnagruppen. Dem har hand om sådana frågor. Dem har psykologer och sådant. Men nu var det ju inte alls så jag skulle gå till väga..

Nej jag fick ett intyg där det står att jag måste gå till en läkare. Han/Hon i sin tur måste bedömma min arbetsförmåga. Ge mig en sjukskrivning om det så behövs. För hon på ams tyckte inte att jag var redo ut i arbetslivet. Jag vart jävligt ledsen av att höra det måste jag väl medge. Hon frågade om hon kunde vara rak mot mig och jag sa att hon skulle vara det. Jag vill ju höra vad synpunkterna är, hur hon tänker. Vill veta. Hatar att inte veta.

Fick lite deja vu från när jag var hos ams 2006 och snubben fråga mig varför jag inte sjukskrivit mig. Den gången så var jag förhindrad (blind) att se att det var något fel med mig. Jag förstod mig inte på kroppen alls. Men denna gång så märker ja ju att något är fel, men jag vill bara inte att det ska vara så. Jag vill kämpa mig ur detta och jag vill kunna återgå till ett normalt jobb. Tjäna pengar.

"Arbetsförmedlingen begär läkarutlåtande om hälsotillstånd. Läkarutlåtandet om hälsotillstånd ska innehålla beskrivning av status, prognos, utförda undersökningar, socialmedicinska utredningar och hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan.

Nina är i ett stort behov av att klargöra sin arbetsförmåga och sina eventuella hinder och vilka resurser som hon har. Arbetsförmedlingen behöver veta vilket hälsotillstånd Nina befinner sig i och hur det i sådant fall påverkar hennes arbetsförmåga. Dessutom behöver det klargöras om dessa är av en bestående karaktär eller vilken ungefärglig tid en eventuell rehabilitering kan bedömmas vara?? Vidare behöver vi också få till kännedom vilka eventuella arbetsmiljöer och arbetsuppgifter som Nina bör undvika."

Sen utifrån vad den där läkaren beslutar, så kommer jag sen att hamna hos klarnagruppen. Dvs om han säger att jag är 100% 75% 50% etc. Utifrån det så gör dem en handlingsplan till mig och ska se till mina behov. Det känns förvisso väldigt bra. Men jag har ont i magen av läkarbesöket. Jag har ju tänkt att jag skulle boka en tid snart, men när jag kände att dem inte ens klara av att ge mig rätt salva där vid järnbristen så kände jag ännu mera att "ska jag ge dem förtroende med det här stora ärendet då?". Känns liksom inte helt ok.

Sen sa hon då att under dessa två veckor ska jag söka jobb som vanligt. å så slängde hon in: efter min förmåga. Jag sa inget då ja va där för hela jag va helt "blank". Men då jag kom hem så tänkte jag. vadå efter min förmåga? Det var ju det som jag skulle ta reda på? Känns "onödigt" att sträva högre då dem skulle hjälpa mig?

Men nu får vi iaf se vad som händer.. Läget känns smått förvirrande just nu....