Kämpe

Åkte hem till mamma idag med barnen för att kasta lite i hennes kyl, Vattnade hennes blommor etc.ta med saker hem till mig och packa ner saker som hon ville ha till sjukhuset. Vart en hel dramaten som fick följa med upp. Hon ville gärna se barnen idag och då tänkte jag inte hindra henne. Barnen hade ritat en teckning och gjort ett armband till henne med bla glada solar.
 
Johan lastade in saker å ting i bilen och då kom en av granarna som bodde två portar bort. Frågade hur det var med henne etc. Skulle hälsa, så kom hennes andra granne (som bor i samma port) och pratad med mig. Men jag kan inte hålla skenet uppe, jag bryter bara ihop. Men hon va super trevlig och sa att hon kunde hjälpa till. Gulligt.
 
Var uppe hos mamma idag och hon var mkt piggare. Hon tog sig upp mkt bättre, så jag märker ju att hennes morfintabletter hjälper. Känns så skönt ändå att hon är på sjukhuset, även om jag helst av allt vill att hon ska vara hemma. Men dem kommer med mat, dem ger henne hennes medicin. Hon behöver ju inte hålla reda på något. Hon behöver inte springa och handla etc.
 
Barnen var som sagt var med och hon vart så glad av att se dem och även allt dem gjort. Jag tror att det var en bra energiboost för henne. Det kändes verkligen så.
 
Hon har inte fått göra någon undersökning än, väntar på måndag känns det som. Hennes prover går upp å ner, så nu hade hennes urinsyra gått upp. precis som johan har vid giktanfall. urskumt? Hon har även fått feber? Men blodtrycket är jätte bra. Alltid något.
 
Ja sa vet dem vart febern kommer ifrån. mamma säger, kanske från akuten skickar hon tillbaka i ett sms. sen kommer ett till sms: nej förresten, jag tål ju inte sjukhus! Så glimten i ögat idag ♥ Kämpe hon är!

Kämpigt.

Nu drar jag igång denna blogg igen. Är dags nu. Jag behöver ventilera, men jag kan inte skriva allt på min andra blogg. Det här är för privat och jag vill inte ens att min mamma ska se vad jag tycker och tänker.
 
Det är jobbigt nu. så jobbigt. Så mkt tårar som rinner. Vad var det som hände? Dem har hittat förändringar i mammas skelett (ryggen) och även i lymfarna. hon ska göra en gynundersökning och sen mammografi. det var inte länge sen hon gjorde en mammografi, så om det skulle visa sig att det är något, så skulle det ha gått jäkla fort. vilket skrämmer mig så satans mkt.
 
mamma är 63 år, jag vägrar att förlora henne! vi ska fan kämpa så innåt norden. det kommer att ta mkt energi, den som redan var tillbaka. men samtidigt så kände ja att om detta hade kommit i januari, så hade jag gått under totalt. nu klarar jag detta. det måste bara bli bra. det som oroar mig med, det är att hon redan i okt förra året gick och sökte för denna värk. dem skicka hem henne med inflammation i brosket. så ja är orolig om hur mkt det växt å spridit sig. när hon kunde ha fått behandling för länge sen.
 
bara en jävla väntan just nu. det som är värst och inte ha nån plan överhuvudtaget. just nu är hon inlagd med stora mängder morfin. helt sjukt. å dem som tänkte skicka hem henne i tors kväll. ja är så jäkla glad att ja tjatade så mkt att hon tillslut åkte in. fyy fan säger ja bara. jävla skit alltså!