Jag har ont i magen inför morgondagen. Sådär riktigt maggrops ont i magen. Mest för att jag känner mig nervös och sen för att jag med största sannolikhet kommer att böla ihjäl mig. I april är det tre år sen min mormor dog. Kan inte förstå det. Tiden springer ju iväg. Sen mormor dog så fortsatte jag helt naturligt att skriva hennes barndomsvän. Hon skrev först mig och beklagade för sorgen. Jag svarade henne och sen dess har det bara fortsatt. Hennes brev betyder väldigt mkt. Nu för någon månad sen så skrev ju hennes dotter mig att dem ska ha en överraskningsfest för henne - äger rum i morgon - på hennes 85 års dag. Så nu ska vi åka till Floda. En bra bit bort med andra ord.

Hennes dotter lät så glad i telefonen att vi skulle komma, att det kommer att bli den bästa presenten på hela dan. Att det kommer att betyda en massa för henne etc. Ja det va ju då jag började störttjuta i telefonen. Så typiskt mig, men det är så jäkla känslig ämne det här. Hur kan jag inte. Har fortfarande svårt att prata om mormor utan att känna att jag kommer att brya ihop snart. Det är ju tyvärr så. Mormor var sån stor del av mitt liv. Mycket stor. Livet fortsatte ju utan henne, men tomrummet kan ju aldrig ersättas. Jag har ett hål i mitt hjärta och kommer alltid att ha det.

Så imorgon ska ja då möta hennes barndomsvän för första gången. Mormor skulle oxå ha blivit 85 i år hon med. Känns bra att få träffa henne åtminstone en enda gång. Lära känna henne lite mer än i breven jag får. Hon är ju som en extra liten mormor. Så jag är nervös för det och jag vill ju inte sitta och gråta under hennes stund (dag). Vsste inte att man kunde bli nervös för en sån här sak..

Kl 13 ska vi vara där imorrn så vi måste åka senast 11 - om inte tidigare. Det ska packas ner mat och allt annat som ska med. vi ska äta frukost och göra iordning oss. Så jag måste upp tidigt. Dvs nu ska jag sova! Va så trött vid 21. Men dum som man är så gick man ju inte å la sig. suck.